Få brandmän har visat upp en så positiv bild av brandmannayrket för så många människor som Gunilla Abrahamsson. Men nu hänger en omtyckt medarbetare av sig larmstället för gott. Det är dags för nya utmaningar i livet.
Det började med en artikel i TTELA i slutet av januari i år. Snart fångade Expressen upp hennes historia och sedan var det dags för räddningstjänstens egen tidning Tjugofyra7 att uppmärksamma henne. Inte nog med det, just nu ligger en artikel och väntar på publicering i Året runt.
– Det hade jag aldrig kunnat tro när jag ställde upp på den första intervjun, säger Gunilla och skrattar.
Aldrig för sent
Artiklarna handlar genomgående om att det aldrig behöver vara för sent att förverkliga sina drömmar. Det är Gunilla Abrahamsson ett levande bevis på. Som nästan 50-årig kvinna blev hon räddningstjänstpersonal i beredskap (RIB) – ett yrke som de flesta inte alls förknippar med en medelålders kvinna.
– Jag vill att fler bli nyfikna och vågar ta steget att söka jobb inom räddningstjänsten. Vi behöver ju bli fler, och gärna fler tjejer. Och kan jag hjälpa till att visa att det går och är kul så gör jag gärna det.
Gunilla berättar att hon ända sedan barnsben hade drömt om att bli brandman, men i yngre år saknade hon självförtroende nog för att tro att hon verkligen skulle klara det. I stället hamnade hon inom vården och där trivdes hon också väldigt bra.
För nästan fem år sedan hörde hon att det skulle vara en prova-på-dag på brandstationen i Brålanda där hon bodde. Då var hon 49 år.
– Jag har alltid gillat att träna och hade provat att göra rullbandstestet en gång tidigare. Det är ju ganska tuffa krav som ställs men jag klarade det.
Första kvinnan
Gunilla antogs och blev därmed den första kvinnliga brandmannen på Brålanda brandstation.
– Jag kände mig verkligen välkommen från första stund. Min chef Hans Andersson och alla mina goa kollegor har sett till att vi ska trivas. Jag säger vi för efter att jag började har ytterligare en tjej, Rebecka, börjat på stationen.
Drygt ett par år efter att Gunilla blivit brandman förverkligade hon sin andra dröm: Att utbilda sig till ambulanssjukvårdare vilket numera är hennes huvudyrke.
– Jag har förstått att det är adrenalinkickarna som lockar mig. Det blir ett påslag när larmet kommer och där och då känner jag att jag är med och gör skillnad. Det kan vara tufft och intensivt men efteråt brukar jag alltid få en go känsla, berättar Gunilla.
– Sedan älskar jag att möta människor och få ta del av deras liv. Man möts av så mycket tacksamhet för att vi hjälper till, oavsett om det är någon som råkat ut för en brand eller om någon är svårt sjuk eller skadad.
”En fantastisk arbetsplats”
Trots allt positivt väljer Gunilla nu att sluta som RIB. Den 31 maj upphör hennes anställning hos Norra Älvsborgs Räddningstjänstförbund. Anledningen är att hon och hennes man har köpt ett hus nära Vänersborg och då blir det för lång restid till brandstationen i Brålanda. För att kunna jobba som RIB krävs att man bor max 5-6 minuter från närmaste RIB-station.
– Jag kommer att sakna det jättemycket. Räddningstjänsten är en fantastisk arbetsplats där man får lära sig massor av bra saker och uppleva en fin gemenskap. Men nu blir det så här och jag har ju ändå mitt jobb som ambulanssjukvårdare kvar. Där utgår jag från Bengtsfors och brukar ofta sova över på brandstationen där, så en liten dos av brandmannayrket kommer jag fortsatt att få i alla fall.